Bara för att det snöar fem meter om dagen och är 15 minus så kan man iallafall drömma om sommaren. I sommar vill jag bara blond. Jag vill ha fina kläder. Vara brun. (får nog ta och besöka solarieöarna då eftersom jag tänker jobba varenda ledig tid..). Jag vill vara rik. Jag vill ha på mig en svart kavaj, slitna jeansshorts och ett fint somrigt linne. Håret vill jag ha lockigt. Inte jättelockigt, mer sovit med flätor lockigt. Armarna på kavajen ska vara lite sådär slarvigt uppkavlade. Jag vill köpa fina ballerinaskor och gladiator-sandaler. Jag vill gå ner till sjön vid mitt lantställe och ta ett dopp i min fina guld/rosa/orange/gil/svarta bikini. Röka en cigarett. Fylla 18 och fira midsommar på sandhamn. På samma dag. Jag vill bada i rosévin i visby på vecka 29. Jag vill vara äckligt bakis och ändå åka till blå lagunen på Gotland. Jag vill åka till Thailand. Sitta och svettas på ett trångt flygplan och räkna milen på kartan tills man är framme.

Vill ni inte ha sommar nu ni med?

Trots att vi är över. Att jag inte tänker på dig längre, iallafall inte lika mycket som förut. Trots att jag sagt till mig själv att du inte är värd mig. Att jag är värd bättre. Så slog mitt hjärta fortfarande dubbla slag när jga såg dig. 06:40. Jag visste att det var din plats där i älvsjö. Och jag ville verkligen se dig, möta din blick, och få dig att förstå vilket jävla svin du är. Men jag klarar det inte. Så fort jag såg dit, runt hörnet, så dog en del av mig. Samtidigt som jag kände mig mer levande än jag gjort på väldigt länge. Pulsen är som en ravefest, jag känner mig varm, på ett rätt obehagligt sätt. Och försöker verkligen fokusera på annat. Försöker att inte titta åt ditt håll. Ändå tittar jag åt ditt håll. Känner mig hjälplös, möter din blick och tittar bort.

Det är svårt det där med andra människor. Gamla relationer. Hur behandlar man en människa som behandlat mig så illa. Borde jag ha hälsat? Även fast jag borde så hade jag inte vågat. Jag vågar inte prata med dig igen. Hur mycket jag än vill få en förklaring till allt så vågar jag inte. Jag vågar inte ta en till smäll, psykiskt, jag vågar inte titta mig själv i spegeln igen och se en sårad tjej. Jag mådde så bra tills du entrade mitt liv. Tills du tog över mitt hjärta och min själ. Ingenting kommer få det att bli som vanligt igen. Jag kommer aldrig mer lita på någon efter dig x 2. "Jag lovar" existerar inte längre. 

Lycklig tjej

känns jävligt långt bort..

Fredag idag, underbart. Ska ut ikväll men är boozeless. Jävligt illa. Men jag tror att det löser sig. Jag vill att det ska. Blir fett med ledsen annars. För jag är taggad. Nu ska jag sova nån timma, sen ska jag fika med gotlandsbrudarna, ska bli cptrevligt. Tagga till för vecka 29 liksom. Det är ju bara 24 veckor kvar...

Smell you later fuckers <3

En varm hand i min hand, på en plats jag absolut inte borde vara på klockan 3 på natten. Iskall av en lång promenad genom hela huddinge. Blöt på högra strumpan för att jag klev i en vattenpöl i väntan på honom. Meet me halfway på högsta volym i ipoden i hopp om att nervositeten ska försvinna. Ett hopp i bröstet varje gång han ringer för att säga att han snart är där. Ett ännu större hopp när jag ser honom komma cyklandes mot mig. Ingen återvändo, nyfikenhet och ångest i en kollossal blandning. Kulturkrock skulle man lätt kunna säga bara för att jag älskar ordet och bara för att det är precis vad det är. Svag irritation på att han inte kan gå brevid mig utan måste cykla antingen före eller efter mig. Vi har inte sagt mer än tja hur är läget än. Jag vill bara vända tillbaks. Det är så fel det jag gör. Jag ska inte vara här, jag ska vara hemma i min säng och sova eller kolla på film. Inte vara påväg till ett svin.

Han erbjuder mig en grogg jag borde tackat ja till. Men med tanke på att jag klunkat i mig en halv liter vin i väntan på honom så vågar jag inte. Jobbigt att bli dyngrak när jag väntat på den här kvällen i två år. Sen sommaren 2007 när han sårade mig så hårt, att allting bara brast.

Den förjävliga känslan när han säger att han måste sova för att han ska upp tidigt morgonen därpå. Fotbollmatch, alltid den där jävla fotbollen. Som förstör allting. Ska jag ta av mig kläderna eller ha på mig dom. Ska jag bara lägga mig i hans lilla jävla säng. Jag tar av mig till linne och underkläder och lägger mig brevid honom. Ångest.

Vaknar på morgonen av att han ber mig gå, klär på mig, får en kram och ett vi hörs och går till bussen. Den går inte förrän om en timme. Jävla idiot som bara skickar ut mig i ingenstans tänker jag och hoppar på bussen mot skärholmen, åker förbi ställen jag vet att jag har varit på, men jag orkar inte gå av. Åker till slutstationen och åker hem. Hatar honom för att han bara skickade mig, hatar honom ännu mer för att han sa att vi skulle höras hatar mig sjäv för att jag tillät mig själv att åka dit. Dumma mig.

Final ikväll! Så jävla taggad! Jackie vinner jag vet. Hoppas på annat. Kanske Erika? Eller Kristoffer så han kan köpa något fint till Annelie som förlåt för hur han har vuxenkramats. Herregud.

Ska snart gå ut och handla nyttig mat. Är trött på det som serveras hemma. Köttbullar typ. Nej jag vill ha typ kyckling och avocado. Jaa jaa.

Kollade igenom bilderna från kryssningen, INTE OKEJ. Drägg2010. Jävlar. Och jag som knappt vart full trots att jag brände en alldelles för stor summa pengar på alkoholhaltiga drycker. Men ska visa några, kanske ska dra en sväng i PS innan bara. Hehe..

Vill ha helg, är sjukt taggad. Vill känna berusning. Åh vill träffa mr R. Man he's hot and i will never see him again. Crappppp.

Nu ska jag handla. TTYL <3