KÄNSLOR SOM BESTÅR

En varm hand i min hand, på en plats jag absolut inte borde vara på klockan 3 på natten. Iskall av en lång promenad genom hela huddinge. Blöt på högra strumpan för att jag klev i en vattenpöl i väntan på honom. Meet me halfway på högsta volym i ipoden i hopp om att nervositeten ska försvinna. Ett hopp i bröstet varje gång han ringer för att säga att han snart är där. Ett ännu större hopp när jag ser honom komma cyklandes mot mig. Ingen återvändo, nyfikenhet och ångest i en kollossal blandning. Kulturkrock skulle man lätt kunna säga bara för att jag älskar ordet och bara för att det är precis vad det är. Svag irritation på att han inte kan gå brevid mig utan måste cykla antingen före eller efter mig. Vi har inte sagt mer än tja hur är läget än. Jag vill bara vända tillbaks. Det är så fel det jag gör. Jag ska inte vara här, jag ska vara hemma i min säng och sova eller kolla på film. Inte vara påväg till ett svin.

Han erbjuder mig en grogg jag borde tackat ja till. Men med tanke på att jag klunkat i mig en halv liter vin i väntan på honom så vågar jag inte. Jobbigt att bli dyngrak när jag väntat på den här kvällen i två år. Sen sommaren 2007 när han sårade mig så hårt, att allting bara brast.

Den förjävliga känslan när han säger att han måste sova för att han ska upp tidigt morgonen därpå. Fotbollmatch, alltid den där jävla fotbollen. Som förstör allting. Ska jag ta av mig kläderna eller ha på mig dom. Ska jag bara lägga mig i hans lilla jävla säng. Jag tar av mig till linne och underkläder och lägger mig brevid honom. Ångest.

Vaknar på morgonen av att han ber mig gå, klär på mig, får en kram och ett vi hörs och går till bussen. Den går inte förrän om en timme. Jävla idiot som bara skickar ut mig i ingenstans tänker jag och hoppar på bussen mot skärholmen, åker förbi ställen jag vet att jag har varit på, men jag orkar inte gå av. Åker till slutstationen och åker hem. Hatar honom för att han bara skickade mig, hatar honom ännu mer för att han sa att vi skulle höras hatar mig sjäv för att jag tillät mig själv att åka dit. Dumma mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0