Kom att tänka på det där med döden. Jag ska på ganska många begravningar nu i mars. Min pappas lillebrors var jag på i fredags och nu på fredag ska jag på en familjeväns som gått bort. Begravningarna blir allt fler och snart, eller jag hoppas inte det, men så kommer jag få gå på mina närmstas begravningar. Jag är inte rädd för döden, den skrämmer mig bara lite. Att vi alla en gång kommer få lämna det fantastiska liv vi byggt upp. För många är det inte förrän sent i livet, vissa drabbas av olyckor och katastrofer och får lämna världen tidigare.
Hur kommer jag dö? Vart kommer jag hamna?

Mitt i all död kommer jag att tänka på alla konflikter vi utsätter oss för. Alla chanser vi missar för att vi är så jävla fega. Alla besvikelser vi får uppleva och alla människor vi själva sviker. Men ändå kan jag inte låta bli att undra varför vissa människor gör som de gör. Som när de slutar höra av sig för att andra människor är mer intressanta, eller som när man bestämt att vara med en person som inte hör av sig. Eller när ens förälder skriker på en och man skriker tillbaks dö jävla hagga. Eller hur arg man blir när någon inte svarar på ett sms, eller när man ringer. Hur mycket energi man lägger ner på att vara arga på varandra. Och hur kinkiga tjejer är när det gäller vänner. Vadå man kan inte leka 3? Eller umgås 3? Det handlar väl om inställningen. Om man ställer in sig på att nej om vi är tre kommer jag va tredje hjulet hela tiden. Självklart finns det vissa som hur mycket man än försöker att inte va det tredje hjulet totalt skiter i en. Men det är deras business, det är dom som kommer få lida av det sen när man tröttnat på sånt betéende.

Ännu ett oklart inlägg men jag har känt mig lite besviken idag och tänkt mycket på vad min morfar sa till mig i fredags. Att det borde vart han som dött istället för Basse. Så får man aldrig tänka. Jag älskar dig morfar.

Nu ska jag ta tag i katterna, dom kör kull här typ, låter som ugglor. Vettefan. Godnatt.