Jag sa upp min vänskap med min förra bästa vän i höstas. Jag har nog aldrig varit så nöjd med ett val, för ett val hade jag. Kriga för att bli vän med henne igen eller bara ge blanka fan i henne. Och jag sket i henne. Tjejer som hon är ingenting att ha. Jag kan däremot inte förneka att jag ser tillbaks på vissa minnen med ganska mycket glimt i ögat och ler åt roliga sommarkvällar vi haft. Bland annat hemma hos Jocke. Trots att det här året inte var speciellt bra kan jag verkligen känna hur jag förändrats till en person som inte bara tror på mig själv utan även vill tro på min omgivning. Jag kan därför inte ha en vän som ljuger om sig själv och skiter i skolan. Jag har krav på mina vänner, för jag vet att de har samma ambitioner som jag. De vill också ha ut något ur livet. Och det vill ingen som jag umgicks med tidigare göra. Jag säger inte att det är något fel med IV men man har ett val. Antingen spenderar man dagarna hemma och sitter vid datorn eller så är man i skolan, får närvaro och kan gå hem och sitta vid datorn sen.

Vet inte riktigt vad jag ville få ut av det här inlägget, men jag saknar sommakvällarna hos J och sommaren i stor allmänhet men kan med största säkerhet säga att sommaren som kommer kommer bli i särklass den bästa någonsin. 18, hultsfred, utomlands och jobb. Can't wait!