Känner att allting börjar gå lite överstyr när det gäller min f.d vän och kleptomanen. Kommer nog inte lägga upp konversationen här. Hur frestande det än är. Kan komma i framtiden vem vet. Men vill hur som helst ta upp det där. När man plötsligt börjar bråka med någon man under en längre tid vart nära vän med.
I nuläget så känner jag ingen ångest, sorg eller något sånt som man kanske borde känna när man förlorat en vän. Men jag har inte förlorat något. Jag är snarare nöjd och glad att jag vågade ta steget bort och sluta ta vara på vänskapen vi hade. För jag visste ju innerst inne att den inte byggde på något äkta. För mig är relationer med människor alltid äkta. För hon som var min vän var det väl ännu en människa att ljuga om livet för.
Jag har bara vunnit på det här. Jag menar, jag är ingen kickersbrud. Jag hör hemma med mina vänner som satsar på livet och faktiskt har en plan. Jag kan inte ha någon i mitt liv som tror att livet är en klackspark och hoppas på det bästa. Jag vill ha ut något av människor. Och det har jag definitivt inte fått av henne. Även fast hon tror att hon är intelligent är så hon fel ute. Det är inte intelligent att snacka om saker och inte göra som man säger. Det är heller inte speciellt intelligent att hoppa av en barn och fritid linje. Visst, hon orkade inte skolan. Men vem fan gör det? Jag orkar inte heller skolan. Jag har ändå MVG och VG i alla ämnen och har inte en tanke på att hoppa av.

Hur som helst, det är inte meningen att det här ska vara ett personangrepp. Men för fösta gången i mitt liv är jag inte ledsen över att ha brytit med en vän. Jag är lättad och lycklig och redo att kicka ass med alla andra vänner jag har som är underbarare än 10000000 exemplar av den gamla patetiska tillsammans. Jag har bara lärt mig att kickersbrudar som sitter och röker med sin mamma inte är något att ha. Jag vill ha seriositet. Och det har inte hon på min nivå. Ha så kul med dina kickersvänner.

Och ni andra, som läser det här, jag älskar er. Ni är guld värda. Ni vet vilka ni är.